En film som jag ärligt snott från Majas blogg ;P
(Kolla in slutet, då Maja släpper och backar för att ta satts att hoppa upp igen ;)

Måste bara få visa hur fin hon håller på att bli igen :)
Benet läker och blir bara bättre och bätte :D
Ska ut å dra däck med henne nån dag i veckan, så hon får bygga nya fina muskler!

Bjussar på en bild på en vacker Lily från betet hos syster yster förra året
♥

Tänkte försöka mig på en ny (iaf för mig) variant av frågestund!

Nämligen - JAG ställe frågorna och NI ger svaren :)

Snart är det dags att släppa på bete - YEY!

Fråga 1. Hur har ni det ordnat med bete i år och NÄR släpper ni på bete, och VARFÖR??
Fråga 2. Om ni har på samma bete år efter år - hur ser ni till att hålla det parasitfritt?
Fråga 3. Avmaskar ni eller kollar masken först?
Fråga 4. Har ni varit med om att er häst på någotvis har varit påverkade av ett parasitangrepp? Hur då??

Det svåra beslutet...

Fråga 5. Har ni varit tvugna att avliva er bästa vän nångång?
Fråga 6. Blev Ni då också förvånade över att det kan göra så fysiskt ONT, så att Ni på allvar funderade över varför man övht skaffar sig dom??

Hovar

Fråga 7. Har er häst problem med torra och spruckta hovar?
Fråga 8. Hur gör ni för att få dom bättre?
Fråga 9. Har ni varit med om nån större hovskada och gick det att "laga"?
Fråga 10. Vilken hovslagare skulle ni rekommendera i skellefteå-trackten, och varför??

Vår

Fråga 11. Blir er häst slö på våren?
Fråga 12. Hur länge brukar det pågå och vad gör ni med träningen då?
Fråga 13. Vad tror ni att det beror på??
Fråga 14. Blir hästen snuvig och hostig på vårkanten också?

Sommar!!

Vad har ni för storslagna sommar/semesterplaner med era hästar!?

:D

SVARA PÅ NU!
SER FRAMEMOT ER VISDOM :)

Kommer att ta en blogg-paus nu.
Då jag återkommer så bjussar jag på en överraskning ;P
Om ca 1 vecka!!

xoxo

Tack för alla tröst-kramar som jag/vi fått <3

Det är några av er som undrar varför vi tog bort honom, och jag tänkte försöka förklara det...

Perra hade en beteendestörning, som han förmodligen haft med sig sen födsel... Vi kunde aldrig riktigt lita på honom, då han kunde flyga på de flesta hundar stora/små, unga/gamla, tik/hane. Det var inte heller på det sättet att man kunde förutse det. Ibland gick det bra, ibland inte... Det jobbigaste var att han kunde lixom "smyga" fram till de som kom och hälsade på och riktigt skälla dom rakt i ansiktet! Han har skrämt många av Alvas vänner på det sättet... Då spelar det ingen roll att man försöker säga att "han är inte farlig, egentligen"...

Vi har på flera sätt försökt att träna bort detta beteende, utan resultat. Tillslut började man stänga bort honom och bli arg på honom, vilket också var fruktansvärt jobbigt!

Vi har under det senaste året dragit ut på detta beslut... Har även funderat på att omplacera honom, men kom fram till att det skulle bli otroligt svårt att hitta någon som man kunde känna sig helt trygg med att det skulle gå bra! Ngn direkt bruks-schäfer var han inte, då han också var den lataste schäfern jag stött på *hihi* Plus att han hade storleken emot sig. Och utställning var inte ens att tänka på... <3 Så att hitta ngn vettig hundvan som ville ta sig an honom kändes hopplöst, då dom människorna hellre väljer nån "bättre" hund såklart.

Då han i helgen, för i vilken gång i ordningen vet jag inte, flög på hunden som bor på gården i stallet. Helt utan anledning! Då bestämde vi oss...

VI orkar inte hålla på att passa på honom HELA tiden. Och att begränsa honom med koppel, stänga in, tom munkorg - kändes för grymt!

I måndags ringde vi och bokade tid, 13.00 på onsdag...

I tisdags myste vi på och jag tog med honom ut på en sista tur i skogen med hästen.

I går spenderade vi fm med honom på båtbryggan - så han fick bada och simma som var det absolut bästa han visste! Sen en prommenad i skogen på Heden, där vi gått och där vi tränat ihop. Som avslutning fick han en HEL korvring alldeles för sig själv :) GISSA OM han inte trodde det var sant!!

Sen in i bilen och upp mot stan och veterinärstationen...

13.20 somnade han in för gott i min famn, med husse sittandes bredvid.. . Allt gick så lugnt och stilla till. Då han slutade att snarka, visste vi att det var över...

Inga fler utfall, ingen mer stress, inga fler bråk!

♥