Förmiddagsmys i stallet :)

Lämnade barnen på dagis vid 9 imorse och gick sedan iväg till stallet tillsammans med min bråkstake till hund *morr*. Innan vi var framme var jag blöt i svett inte utav själva promenaden utan av att min "kära" Foxy höll på slita armen ur led och jag fick gå och vara arg hela vägen. Jag är dock inte så farlig då jag blir arg och det vet väl den damen om så inte brydde hon sej inte. Och att jag dessutom hade värk redan innan gjorde ju inte saken bättre.

Min stora plan var nämligen denna: Fara till stallet, sitta i stallcafeét och plugga, käka nån macka sen ut och rida... så här blev det: Gick in till Maria som var hemma idag, fastnade givetvis där och blev bjuden på lunch... sen upptäcker jag att klockan rusat iväg och jag skyndar mej ut till stallet... longerar istället för att rida (pga värken) och går en liten upptäcksfärd runt gården med go gubben :)...

Just ja glömde ju det komiska, haha: När jag ska hämta in Recke spänner jag ihop den nedre tråden med den övre och går in. Hästarna står bland träden och jag börjar gå ditåt och båda kommer mej till mötes. Jättekul, tänkte jag, nu ska Zeb(ran) tränga sej förbi Reckes söta rumpa igen... Zeb går lite före oss och när han är framme vid öppningen kastar han sitt huvud bakåt och tittar mej rakt in i ögonen (som säger HAH), så böjer han ned huvudet och springer under trådarna... Suck... Skickar sms till Loella: HJÄLP ZEBRAN ÄR LÖS!!! Eftersom han inte är svårfångad var sms:et med glimten i ögat. Skogstrollet älskar ju mat så självklart gick han till hösilagen utanför Lady & Qudas hage så jag kunde i lugn och ro ställa in snäll killen i stallen och hämta busfröet vid höet, haha... Han är för gullig den där Zebran :D

När Recke käkat och jag donat lite med honom gick jag ut till hagen för att träna honom att gå in till lösdriften och dricka. Står därinne med en frustande häst och till slut böjer han sej fram och dricker några klunkar så jag tänker: "Yes, nu har han insett att det inte var så farligt iaf!" Knäpper lös grimskaftet och börjar gå ut därifrån när jag hör dundrande hovar och Rekylen försvinner föbi mej som en oljad blixt, han stannar sedan och tittar på mej med ögon som säger: "Är du galen, du kan ju inte lämna mej därinne själv heller?" Blir mer träning imorgon, och då ska jag inte vara för snabb med att släppa lös honom och lämna platsen... tur att man lär så länge man lever :D

Ha nu en toppenkväll :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0