.

Loella skulle ut och provtesta Rekylen idag så vi sadlade honom och började promenera iväg över lägdorna. Ett litet dike skiljer lägdorna från vägen och där skulle alltså Rekylen hoppa över var det tänkt. Istället ramlar han över diket och går ner på frambenen Loella rullar av och hann tänka: "Det är ju Rekylen, han stannar kvar!" och tar inte i tyglarna. Han börjar först skritta iväg men när han upptäcker att han är fri börjar han skena iväg i trav mot E4:an. Jag hade inte hajat att vi var så nära den hemska vägen och var i början rätt lugn men när jag insåg hur nära vi var fick jag puls.

Ringde efter bil så började jakten på rymlingen, vi kom ut mot E4:an då en tjej på häst kommer mot oss så vi vevar ner rutan och frågar om  hon mött en lös häst. Tjejen nickar och pekar mot andra sidan E4:an... hjärtat börjar bulta hårdare och tankarna flyger iväg: "Jag kommer aldrig mer att få se denna underbara häst levande, han kommer måsta nödslaktas i ett dike, han blir totalmosad av en långtradare.. osv" Vi möter en farbror som pekar oss framåt sen svänger vägen ut på E:an igen... Rekylen hade sprungit över två gånger och klarat sej helt oskadd stod snällt vid en hage och knaprade morötter som en dam var så snäll och bjöd på. PUH!!!

Kramade om min älskling och Loella ropar: "Upp med honom på vägen igen så jag får sitta upp." Jag svarar: "Måste bara krama  honom först!" Tårarna var inte långt borta av lättnad.

Hur som helst gick det hela bra och både Loella och Recke klarade sej  helt utan blessyrer :)

Imorgon blir det kurs i NH sen ska jag ut på en skrittartur och bygga upp min självkänsla vad gäller ridning igen :D


Innan snubblandet och vansinnesfärden.

Ha en underbar dag :)